Med VEK i Värmland

Ska man bläddra tillbaka i anteckningarna? Minnas, glädjas. Och blicka framåt? Komma ihåg Mariannes maffiga kakor under vanligtvis sen afton, Torkels miniföreläsningar i bussen om den sällsynta mullvadssyrsan eller dvärgfladdermusen som bara väger fyra gram inne i Tabergs nedlagda gruva. Framkalla bilden av Helmer Osslunds Vårt land målad från Sörknatten i Dalsland - just där vi var vid 1998 års långexkusion.

Det finns så mycket att plocka fram ur minnets skattkammare och Erik har föredömligt noterat när och vart dessa resor gått.

Vem kommer ihåg den allra första till Öland 1984 - när Görans ungar var snudd på miniatyrer - nu två långbenta tjejer som fick uppleva Värmland från dess bästa sida. Södra Norge för tio år sedan eller Nordjylland ett par år senare. 1992 såg vi en bäver simma över en sjö i Bergslagen och en pampig 12-taggare i solnedgången. De radar upp sig: Visingsö, Ven, Småland…

I tidig morgon kom Gert med den vita Landvetterbussen och hämtade upp oss nedanför Naturhistoriska och vädret kom att hålla sig i det spektakulärt fagra Värmland. Torkel började redan i Göta Älvdalen att berätta om denna fiskrika älv där en gång den 300 milj år gamla stören lade sin numera dyrköpta rom. Kanske kan den inplanteras. Bäver har där funnits i säkert 20 år och den har spritt sig explosionsartat över landet allt sedan den återinfördes till Sverige efter att ha varit utrotad. Skyll den hänsynslösa jakten efter bävergäll för detta - en liten vidrigt stinkande körtel som innehåller Albyl! Salicylsyra, alltså.

Vid Apertin tog vi paus och fikade, kikade i den fina ravinen och fann lite svamp - den är naturreservat sedan 1936 och var på sin tid Värmlands första, med högstammig lövvegetation och rik markflora. Vi kikade ner på de stora bestånden av strutbräken och stoppade fickan full med frön av balsamin, som sprätte så pirrigt när man kom när dem. Nästa stora herrgård var Rottneros, förebild för Selma Lagerlöfs Ekeby och nu med stor välskött park, fylld med svenska skulptörers verk.

Men vem kunde ana att vandrarhemmet i Sunne, som drivs av hembygdsföreningen, skulle vara en sådan pärla. Varken Barbara eller Torsten hade väl anat när de lade upp resan att detta skulle bli en kväll att minnas! De tre fryntliga damerna som skötte spisen hade dukat upp med tjälknöl på älg och en ljuvlig potatisgratin och som dessert - glass med varm hjortronsylt. Vad vi njöt och vad vi kom att tala om detta Sunne vid flera tillfällen under resans lopp. Tack snälla vandrarhem - nu finns ni inskrivna i våra hjärtans skattkammare.

Men när entomolger är på utfärd blir det förstås också ett och annat som kryper, klättrar eller flyger. Vargspindeln spinner inga nät utan kilar snabbt på marken och jagar ikapp sina byten. Och så bärfisar, stritar, humlebagge som Göran hade i ett rör och förevisade, små rapsbaggar som gärna söker sig till gula blommor, sjuprickig nyckelpiga som äter bladlöss och en skinnbagge.

En så laddad augustihelg där månen hann visa sig med sin halva glans när mörkret föll. "När den är alldeles ny - kan man bara landa på den mörka biten då?" undrade Olle.

Det finns mycket att undra över och förundras av när man är på höstexkursion med VEK. T ex om inte även våren kan ha sitt behag?

Inga Wallerius