Tionde svenska entomologmötet

av

Bengt Carlsson

Så var det åter ett svenskt entomologmöte. Denna gång var det SydOstEntomologerna som arrangerade det hela. Mötet ägde rum 18 - 20 juni och var förlagt till folkhögskolan i Ölands Skogsby - en folkhögskola med gamla anor, som startade sin verksamhet redan i början av 1900-talet, då i huvudsak för en stor jordbruksbefolkning med bristfällig utbildning. Tanken var att de lokala näringarna skulle utvecklas för att i någon mån kunna motverka den stora utvandringen, i huvudsak till det stora landet i väster. Dagens folkhögskola sätter människan och humanismen främst, men har också tre utpräglade profiler: konst och kultur, natur och miljö samt media och data.

Vi anlände på fredag eftermiddag. Bilresan till Öland hade börjat med mulet väder, men när smålandsgränsen passerades började solen titta fram. Vid en större å lyste en sandbank i solskenet och den frestelsen kunde vi inte motstå. Av någon anledning hade vägverket anordnat en stor parkeringsplats något hundratal meter från ån. Det fanns även grindar i det viltstängsel, som omgav vägen, så vi kunde ta oss fram någorlunda bekvämt. Efter en timmas intensivt vattensköljande och håvande hade vi lyckats infånga en del intressanta jordlöpare och kortvingar samt en liten knäppare som hoppade även om den hade buksidan neråt. Hela omgivningen verkade intressant men tiden medgav inte något längre stopp.

Husmor på skolan tog emot oss. Vi utrustades med nycklar och sängkläder samt en namnbricka, som var välbehövlig, då vi var över sjuttio deltagare. Själva årsmötet hölls lite senare på kvällen i skolans samlingssal. Till mötesordförande valdes Hans Karlsson och till sekreterare Håkan Ljungberg. Sedan följde de sedvanliga punkterna i en årsstämma, vilka ordföranden lotsade fram på ett lugnt och metodiskt sätt. Det var en hel del på programmet, så risken för tidsöverdrag var stor. Men alla som ville göra sin stämma hörd fick möjlighet till detta.

Styrelsen fick lovord för tre olika saker, som uträttats under året: Entomologisk Tidskrift kommer ut i tid och även numret från 1997, som fattades, har anlänt till prenumeranterna. SEF har numera en egen hemsida. En medlemsmatrikel har tagits fram. Varje medlem har möjlighet att få en matrikel genom sin lokalförening.

Nästa årsstämma föreslogs hållas i Uppsala. Det uppstod en diskussion om lämpligaste tidpunkten. Efter att grundligt ha dryftat frågan kom mötet fram till att juni är bäst. Men till sist är det den arrangerande föreningen som avgör det hela.

Markägardiplomet delades inte ut förra året. Men till årets stämma fanns två likvärdiga förslag. Ett handlade om en alsumpskog utanför Gävle, vilken skänkts till staten. Det andra berörde en slåtteräng i Norrland, som hävdades på ett föredömligt sätt. Mötet kom, efter en kortare diskussion, fram till att båda förslagen var berättigade till årets markägardiplom.

Framtiden för Entomologisk Tidskrift dryftades. Upplagan verkar ha stabiliserats på lite drygt 500 ex. Kanske kan upplagan öka efterhand då tidskriften numera kommer mera regelbundet. En viss oro beträffande forskningsrådets anslag för nästkommande år framfördes. Ett uteblivet anslag skulle drabba ET mycket hårt.

Efter detta var det tid för kaffe, vilket var välkommet då den välfyllda möteslokalen var mycket varm och luftens syre började ta slut. Ordföranden kunde konstatera att vi nästa hållit tiden och avslutade årsstämman. Lite senare på kvällen visade Per Almkvist bilder från Nordiska entomologmötet i Estland. Detta fick utgöra avslutning på första dagen.

Lördagen inleddes med strålande sol samt gruppfotografering på skolans entrétrappa. Sedan var det dags för en alvarvandring, som huvuddelen av mötets deltagare genomförde.

Tillsammans med ett par övriga deltagare avvek jag något från programmet för att titta närmare på ett par vätar och en större våtmark. Vi stannade till vid en väte vid Kastlösa och det visade sig vara ett bra val. Ett flertal Bagous-arter skakades fram ur växtligheten intill en stenmur. Kombinationen av stenmur och vatten verkar vara en bra mix. Ett flertal vattenbaggar fanns i växtligheten intill stenarna, t ex Bidessus unistriatus, Graptodytes bilineatus och Hydroporus notatus. Under stenar på land uppehöll sig Chlaenius nigricornis och på den leriga stranden fanns ett flertal Bembidion-arter som t ex clarki och articulatum.

Senare på kvällen var det dags för en gemensam kvällsutfärd i buss till hemlig ort. Vi färdades norrut förbi Halltorps hage samt en nybyggd golf- och turistanläggning. Bussen stannade vid en mindre restaurang och längre ner fanns ett nybyggt hus, som visade sig vara ett fjärilsmuseum i vardande. Värdparet på stället tog emot och berättade om sin verksamhet. Lite senare på kvällen, efter en lättare förtäring, var det underhållning. Den fina sommarkvällen gjorde sitt till att stämningen var hög bland deltagarna. Möjligtvis hjälpte ölen till en del också, samt att en VEK-medlem bidrog med en visa om bläckfisken Bleck.

Söndag förmiddag var vikt till föredrag. Kvällen innan hade varit sen med många aktiviteter, så risken var stor att föredragshållarna skulle få ligga i för att hålla åhörarna vakna. Detta lyckades de med på ett lysande sätt. Det var fyra mycket uppskattade bidrag, som var för sig var olika, men ändå hade en gemensam nämnare: faunan på Öland. Dessutom stimulerade de åhörarna med budskapet att det fortfarande finns att göra även för en deltidsentomolog.

P.-E. Betzholtz redogjorde för fluktuerande asymmetri hos lavdagsvärmaren, Björn Cederberg berättade om bin som nyckelarter, Carl-Cedrik Coulianos gav en exposé över insekter på Stora alvaret och Susanne Forslund presenterade Lifeprojektet världsarvet.

Speciellt det sista föredraget tänkte jag på när vi senare på eftermiddagen var och håvade på en betad äng. Mittemot, på andra sidan vägen, fanns en igenväxande hagmark, där enbuskarna stod tätt. Vi tittade speciellt efter fallbaggar (släktet Cryptocephalus). På den betade ängen, där blommorna (brudbröd och prästkrage) stod glest, kunde vi konstatera flera olika arter av fallbaggar. Men på den andra igenväxande ängen fanns inte ett enda exemplar trots den rikliga blomningen. Detta är ett ganska bra exempel på hur viktigt det är att hålla alvarmarkerna öppna. Det var ungefär detta som Susanne Forslunds föredrag handlade om. Att hålla alvaret öppet är mycket viktigt för att den mycket speciella faunan skall kunna leva kvar. Det är inte enbart den stora ekbocken, som är alldeles speciell för Öland. En hel del skinnbaggar, fjärilar m fl arter, som är bundna till öppna marker, lever mycket isolerade så här långt norrut. Det är viktigt att behålla de öppna markerna med kontinuerliga åtgärder, dvs att de betas av djur så att igenväxningen hela tiden förhindras och inga större röjningar behöver utföras.

På söndagskvällen var det påfallande tyst. Endast några få deltagare stannade kvar till måndag. Per Prütz berättade om ett besök i en lövskogslund inte långt från Skogsby. Han hade funnit en ovanlig sköldbagge, som lever på krissla (troligtvis Cassida murrea). I små gropar, som var grävda, fanns en hel del intressanta vattenbaggar, samt en massa bråte, som av någon anledning alltid skall slängas i små vattensamlingar. Detta är ett ofog, som vittnar om mycket dåligt omdöme.

När vi på måndagen styrde färden hemåt hade det börjat regna. Välbehövligt för ölänningarna men inte lika uppskattat av besökande entomologer. VEK hade varit väl representerat på mötet och flera yngre entomologer hade deltagit. SydOstEntomologerna hade genomfört ett varierat möte och deltagarna var säkert nöjda med det hela.