Västsvenska EntomologKlubben - för alla med småkrypsintresse
         
HEM  
Förenings-information  
Program  
AROMIA 2000-talet  
AROMIA 1900-talet  
Artiklar  
Bildgalleri  
Länkar  
   
 

Finns det kvinnliga entomologer?

av

Bengt Ekengren

Finns det kvinnliga entomologer? Svaret på denna lite underliga fråga är: ja, det finns det! Men deras antal är inte stort. I den av Sveriges Entomologiska Förening 1989 utgivna entomologmatrikeln är bara 10 % av de registrerade kvinnor. Av dessa är ett flertal s k familjemedlemmar. VEK ligger bättre till. Här är inte mindre än 23 % kvinnliga medlemmar (1991-92).

Jag har intervjuat några, både manliga och kvinnliga, VEK-medlemmar och då fått veta, att intresset för just entomologi börjat i unga år, men för de flesta sedan fått vika för familjebildning och barnuppfostran. Men flertalet vill fortsätta aktivt när barnen blivit större och hemmabekymren mindre. Så har det väl varit i alla tider, speciellt för kvinnorna!

Jag vill här ge ett unikt exempel på detta och berätta om en liten flicka på 1600-talet, som blev konstnär, botanist och entomolog.

Hennes namn var Maria Sibylla Merian och hon föddes i Basel 1647. Hon tillhörde en berömd konstnärsfamilj. Hennes far dog när hon var fyra år, och hennes mor gifte om sig med en konstnär. Sibylla ville också bli målare, vilket modern satte sig emot. Men flickan var envis. Hon målade av allt hon såg krypa och flyga. Det var flugor, fjärilar, getingar, skalbaggar, trollsländor och larver av alla slag. Till sist gav mamman med sig, och flickan fick fortsätta. Mamman erinrade sig att hon strax före Sibyllas födelse fått en oförklarlig lust att samla fjärilar, snäckor och stenar.Sådana omen tog man på allvar förr i världen. Linné, som beundrade Sibylla Merian och hennes arbeten, gjorde anteckningar om hennes liv. Hans mor hade under graviditeten tyckt om att lukta på blombuketter, och - si! - hennes son blev ju en stor botanist!

Alltnog - Maria Sibylla blev tidigt gift och fick barn, men sitt konstnärliga arbete släppte hon inte. Redan innan hon fyllt 30 år utgav hon ett botansikt arbete, och nu började hon på allvar arbeta vetenskapligt. Hon lärde sig latin och ägnade sig helt och hållet åt studier av fjärilarnas liv.

Resultatet blev ett banbrytande verk av bestående värde, den s k Larvboken (Der Raupen wunderbare Verwandlung und sonderbare Bluhmennahrung).

50 år gammal, efter att ha bosatt sig i Amsterdam, gjorde hon en resa till den holländska kolonin Surinam i norra Sydamerika. Där samlade hon material till ett omfattande verk om tropisk fauna, speciellt fjärilar. Boken om insektvärlden i Surinam avslutade hon efter återkomsten till Amsterdam, strax före sin död 1717. Den har givits ut i flera upplagor och på flera språk.

I Brehms Djurens lif (2:a uppl. 1888) nämns hon helt kort i samband med bilden av fågelspindeln, som hon avbildade och beskrev i sin Surinambok.

 
  Artikel ur AROMIA
nr 2 1992
 
     

Senast uppdaterad: 2013-05-01